Herregud! Nu har det gått upp för mig hur mycket jobb som ligger framför mig med Rödmyran. Red en kvart på volten idag efter att hon fått sina nya skor, och massa minnen från första tiden av hennes träning kom tillbaka.
T.ex hur länge jag fick jobba med att få henne att lugna ner sig i skritten vid ridning på bana.
Att rida henne är som att sitta på en geléklump, som rinner iväg åt alla möjliga håll om jag inte har koll på min egen kropp. Traven finns knappt överhuvudtaget. Tre, fyra steg i ett rasande tempo bara på ena långsidan innan hon faller över i galopp/tölt. Minsta stöd på tygeln så blir det tölt. Passtaktig tölt.
Mamma sa "Det är svårt att tro att det var henne du vann uttagningen på".
Kommer på mig själv att jag bara minns sista tiden med henne.
Den tiden då hon faktiskt var i trim och kunde växla mellan alla gångarter. Har helt glömt bort början med de otaliga timmarnas tömkörning/löslongering/bommar etc... för att få till traven.
Dags att lägga tölten på hyllan en stund och bara rida ut och trava och galoppera. Endast lugnt och sansat skrittarbete på volten. Och markarbete såklart.
Hörru Carro, vi har mycket jobb framför oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar