Hej vänner.
Eller ja, om det finns någon kvar?
Jag hade väl inte tänkt börja blogga igen men, inspirerad av Islandstokan, tänkte jag iallafall berätta vad som hänt sen sist.

Ni minns förra sommaren att Myran och jag var ovänner?
Det var vi också.
Hon rusade och jag fick slita.
Hon kastade sig och jag åkte av.
Hon pep och jag skrek.
Hela hösten och nästan halva vintern höll vi på sådär.
Hon som alltid varit så himla positiv och samarbetsvillig, var istället spänd och hysterisk.

Så jag la helt enkelt ner ridningen. Vi slutade rida för tränare och släppte allt var samling hette. Jag motionsred typ bara några gånger i veckan på långa tyglar och ägnade mig åt annat istället.

Nu däremot, har vi äntligen blivit vänner igen! Min älskade ponny har kommit tillbaka, och det känns så himla bra. Jag rider fortfarande ganska sporadiskt och utan krav, men jag har långsiktiga planer på att kunna börja träna och tävla.
Jag måste hitta glädjen i ridningen igen och det ihop med hur Myran ställer sig till pressen, får ta den tid det tar. Helt enkelt.

Här är två bilder från Töltfimi-kursen för Anne Fornstedt, som vi anordnade i mars.
Fantastiskt rolig kurs och ett ridsätt vi alla borde eftersträva.

Så här ser vi ut nuförtiden, när vi försöker rida ut i skogen.

Lagom mycket insekter. Jag längtar efter höst.

Hejhej! Jag har semester, vilket betyder semester från stallet.
Vilket betyder att jag inte har något att skriva om.
Vi ses till hösten.

Idag har jag ridit Malins Bronco.
Han var lite trött och lite rädd för bron, men lydig och joggade på.
Provade alla gångarter och skritten var en klar favorit. Äntligen en häst som kan skritta!
Både Vinka och Myran har fått 6:or för skritt, men det var länge sen.

På tal om Vinka och Myran, så betar de bara en timme om dagarna. Resten av tiden går de i sin vinterhage. På nätterna kommer de in på box.
Vinka sväller upp som en ballong på det här gräset och får bara inte bli tjockare. Hon är helt enkelt bara en sån häst som inte klarar av att gå på bete.

Vi har så mycket kantareller ute i skogarna så man kan knappt koncentrera sig på sin ridtur. Jag har alltid en påse i fickan och blicken ständigt riktad mot marken.
Jag älskar kantareller!

På lördag drar vi till SM!

Idag var en sån där dag då jag hade önskat att Malin hade stått gömd i buskarna, och smygfotat oss, när vi dundrade fram på passrakan i ökad tölt. Hej vad det gick undan!

Dock är Rödmyran så het och spänd att det bara finns tölt i henne nu.
Traven tar flera hundra meter innan jag får fram den. Jag kan lägga ner henne så hon nästan har näsan i backen och ändå puttrar hon på i sin hetstölt. Skritt finns knappt ens på kartan.


Ge mig styrka!