Janina Kristiansen

Hej vänner.
Eller ja, om det finns någon kvar?
Jag hade väl inte tänkt börja blogga igen men, inspirerad av Islandstokan, tänkte jag iallafall berätta vad som hänt sen sist.

Ni minns förra sommaren att Myran och jag var ovänner?
Det var vi också.
Hon rusade och jag fick slita.
Hon kastade sig och jag åkte av.
Hon pep och jag skrek.
Hela hösten och nästan halva vintern höll vi på sådär.
Hon som alltid varit så himla positiv och samarbetsvillig, var istället spänd och hysterisk.

Så jag la helt enkelt ner ridningen. Vi slutade rida för tränare och släppte allt var samling hette. Jag motionsred typ bara några gånger i veckan på långa tyglar och ägnade mig åt annat istället.

Nu däremot, har vi äntligen blivit vänner igen! Min älskade ponny har kommit tillbaka, och det känns så himla bra. Jag rider fortfarande ganska sporadiskt och utan krav, men jag har långsiktiga planer på att kunna börja träna och tävla.
Jag måste hitta glädjen i ridningen igen och det ihop med hur Myran ställer sig till pressen, får ta den tid det tar. Helt enkelt.

Här är två bilder från Töltfimi-kursen för Anne Fornstedt, som vi anordnade i mars.
Fantastiskt rolig kurs och ett ridsätt vi alla borde eftersträva.